Fy skäms på mig vad jag har varit dålig på att blogga. Hela nästan 3 veckor har det gått sedan mitt förra inlägg, men jag har nämligen haft semester och även från denna lilla blogg.
Semestern bjöd på diverse trevligheter såsom konsert med U2, finfint bröllop och en trevlig segelresa längs Bretagnes betagande och vackra kust. I la France fick vi dessutom möjligheten att komma hem till fransmän på middagar och luncher. Vi har druckit fina årgångsviner och njutit av mogna och välsmakande ostar. Det har helt enkelt inte gått någon nöd på oss. Det har tillochmed gått så bra så att all mat har gjort mig extra god och rund vilket har lockat en och annan objuden gäst att kalasa på mig. Jag har fått loppor.
Fy vad jag känner mig smutsig och nersulad av dessa små små ettriga kryp som kört rally över min kropp. 106 bett har jag räknat till och på alla konstiga ställen dessutom. I svank, på armbågar och på ögonlock har de markerat revir. Jag har tillochmed fått förbud att gå till mitt arbete och har fått arbeta hemifrån hela veckan. Känner mig som sagt ganska så deppig. Loppor trodde jag var ngt som inte fanns längre. Visst hörde man om löss när man var liten och visst körde väl mamma luskammen genom håret ngn gång då alla kompisarna på dagis hade använt samma mössa, men loppor.... njae.
Loppor var väldigt vanligt i början av 1900-talet och förekom ofta i fattiga miljöer där smuts och fukt var vardaglig skåpmat. Dock kom det en raid tillbaka runt 1970-talet. Det har tydligen hänt då och då att loppor följt med hem efter en semesterresa. När vi kom tillbaka trodde jag även att det kunde vara vägglöss. Läkaren som jag gick till kunde inte faställa riktig diagnos. Hon förespråkade att hygien är A och O. Oj vad jag kände mig smutsig även om jag vet att jag har en god hygien. Väl inne i lgh blev jag åter biten så Anticimex kontaktades. Idag har de varit här och sanerat lägenheten. Vi var tvugna att lämna lägenheten och stanna ute i några timmar. Nu luktar det sådär lagom gott av ngt besprutningsmedel. Dock hoppas jag att detta snart ska vara över. Jag önskar inte ens min värsta fiende detta eviga kliande och sömnlöshet som de senaste nätterna gett mig och O.
Vart tog den söta lilla loppan vägen, ingen som vet ingen som vet...
Sov sött!
1 kommentar:
Söta lilla loppan, allt kommer att bli bra igen. Trevligt att se att du är tillbaks i bloggosfären. Vi ses om några timmar! Kram
Skicka en kommentar