Idag skulle min fina älskade morfar fyllt 95 år om han hade fått leva. Jag saknar honom mer och mer för vart år som går. Han var världens bästa morfar; omtänksam, snäll, rolig, generös och bara alldeles alldeles genomgo. Om somrarna bodde han med oss i sommarstugan. Han brukade koka havregrynsgröt till mig om morgnarna som han serverade med rivet äpple och kanel. En god favorit även idag även om jag äter det mer sällan.
Min morfar var den sista gentlemannen. Alltid ödmjuk och vänlig och alltid med ett leende på läpparna. Han älskade att fotografera och familjen har verkligen honom att tacka för all fina album från min mammas ungdomsår och från min egen barndom.
Jag saknar dig morfar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar